- Project Runeberg -  David Copperfield /
798

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Vårt hushåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

798

för hon så gärna ville ha det namnet. Hon svarade,
bibehållande samma ställning som förut, om jag
undantar, att den arm, jag lindat kring hennes lif, bragte
hennes blåa ögon något närmare mina:

»Inte menar jag, du tokiga gosse, att du skall
begagna det namnet i stället för Dora. Jag menar
bara, att du skall tänka på mig under den
benämningen. När du frestas att bli ond på mig, skall du
säga till dig själf, ’det är ju bara mitt hustrubarn!’
Då jag bär mig mycket dumt åt, skall du säga»
’jag har ju länge vetat, att hon inte kunde bli annat
än ett hustrubarn P Då du saknar något, som jag
bort vara och troligen aldrig blir, så säg, ’mitt
dåraktiga hustrubarn älskar mig i alla fall’, för det gör
jag verkligen.»

Jag hade ej tagit hennes ord på allvar förut,
ty jag hade inte haft någon aning om att hon själf
menat allvarsamt. Men hennes ömsinta natur kände
sig så lycklig af hvad jag nu af fullt hjärta sade henne,
att hela hennes ansikte strålade af glädje innan tårarna
hunnit torka. Snart var hon i sanning mitt
hustrubarn, slog sig ned på golfvet utanför Jips kinesiska
hus och lät alla klockorna pingla, den ena efter dem
andra, till straff för att Jip uppfört sig så illa,
under det att Jip låg blinkande i dörröppningen, alltför
lat att ens bli förargad.

Denna Doras vädjan till mig gjorde ett starkt
intryck på mig. Jag ser tillbaka på den tid, om
hvilken jag skrifver, jag besvär den lilla oskyldiga
varelse jag så ömt älskade, att träda fram ur det
förflutnas dimmor och skuggor och åter vända sitt
milda ansikte mot mig; och fortfarande står jag vid,
att jag ständigt hade det där lilla talet i minnet.
Kanske tillämpade jag det icke på allra bästa sätt,
men jag ställde mig aldrig döf för dess bevekande
innehåll.

Inte långt därefter sade mig Dora, att hön tänkte
bli någonting riktigt märkvärdigt i hushållsväg. Till
följd däraf gned hon af sitt plån, spetsade sin
blyertspenna, köpte en ofantlig? hushållsbok, häftade om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0800.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free