- Project Runeberg -  David Copperfield /
822

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLV. Mr. Dick uppfyller min tants förutsägelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

822

några bevis på kärlek och pliktkänsla å min sida
någonsin skola göra mig värdig ditt oskattbara
förtroende, men efter att så nyligen ha fått veta allt
detta, kan jag lyfta mina ögon till ditt kära
ansikte, vördad t som en fars, älskadt som en makes,
under min barndom heligt för mig som en väns,
och högtidligt förklara, att jag aldrig ens med
en flyktig tanke varit dig otrogen, aldrig vacklat
i den kärlek och trohet jag är dig skyldig.»

Hon hade nu lagt armarna om doktorns håls,
och han lutade sitt hufvud ned öfver henne så att
hans gråa hår blandade sig med hennes bruna
flätor.

»O, slut mig till ditt hjärta, min make I Förskjut mig
aldrig! Tänk inte på, tala inte om någon skillnad
mellan oss, utom den som vållas af mina många
ofullkomligheter. Med hvarje år som gått, har jag allt
bättre insett detta och lärt att vörda dig mer och
mer. O, slut mig till ditt hjärta,, min make, ty min
kärlek var grundad på en klippa, och den skall äga
bestånd!»

Under den tystnad som nu uppstod, gick min
tant fram till mr. Dick utan att göra sig det minsta
brådtom, tog honom i famn och gaf honom en
smällkyss. För hans anseende var det nog en lycka, att
hon gjorde det, ty jag misstar mig inte, om jag
säger, att han just i detsamma vidtog förberedelser
till att ställa sig på ett ben som ett lämpligt uttryck
för sin förtjusning.

»Ni är en mycket märkvärdig man, Dick!» sade
min tant med en min af obetingadt gillande, »och1
låtsa aldrig som om ni ej vore det, ty jag känner
er, jag!»

Och så drog tant honom i rockärmen och nickade
till mig. Och vi tre smögo oss sakta ut ur rummet
och gingo sedan därifrån.

»Det där var i alla fall en dufning åt vår
militäriska vän», sade min tant på hemvägen. »Jag skulle
sofva godt på det, äfven om det inte funnes något
annat att: vara glad åt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0824.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free