- Project Runeberg -  David Copperfield /
825

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVI. Underrättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

825

Det var till på köpet en kvinnas röst. Det dröjde
inte länge innan jag kände igen mrs. Steerforths lilla
husjungfru, som förr begagnat blåa band i sin mössa.
Dem hade hon nu sprättat af, antagligen för att foga
sig efter husets förändrade karaktär, och bar i stället
endast ett par ganska intetsägande bruna bandrosetter.

»Ursäkta, sir,» sade hon, »men skulle ni vilja vara
god och stiga in, ty miss Dartle önskar tala med er ?»

»Har miss Dartle skickat er till mig?» frågade jag.

»Inte i afton, men det gör detsamma. Miss Dartle
såg er gå förbi härom aftonen, och hon har sagt
till mig att sätta mig ute på trappan med mitt arbete,
och, när jag fick se er gå förbi, be er stiga in,
så att hon fick tala med er.»

Jag vände om och frågade under vägen min
led-sagerska, hur det stod till med mrs. Steerforth. Hon
svarade, att hennes fru var ganska klen och för det
mesta höll sig inne £ sitt rum.

Då vi kommo fram till byggningen, visades jag ner
i trädgården till miss Dartle och fick själf underrätta
henne om min närvaro. Hon satt på en bänk i ena
ändan af ett slags terrass med utsikt åt den stora
staden. Det var en dyster afton, ett blekgult sken låg
öfver himlahvalfvet, och då jag såg staden hotfullt
resa sig i fjärran med ett och annat större föremål
tecknande sig mot det hemska skenet, tänkte jag,
att det var i stycke med denna hätska kvinnas minnen.

Hon såg mig då jag kom närmare och steg ett
ögonblick upp för att taga emot mig. Jag fann henne
än mera färglös och mager än då jag sett henne
förra gången — de blixtrande ögonen syntes mig
än klarare, ärret än tydligare framträdande.

Vårt möte var jicke hjärtligt. Vi hade skilts åt
i vrede sist, och det låg öfver hennes drag ett uttryck
af förakt, som hön ej gjorde sig besvär med att
dölja. i

»Man har sagt mig, att ni önskar tala med mig,
miss Dartle», sade jag, då jag stod bredvid henne
med handen på bänkens ryggstöd och afböjande
besvarade den åtbörd, hvarmed hion bad mig taga plats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0827.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free