- Project Runeberg -  David Copperfield /
836

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVI. Underrättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

836

Han förde nervöst handen till munnen och blef
alldeles blek, då han fäste sina ögon vid mina.

»Det ger oss ingen ledning till hennes vistelseort,
men hos honom är hon icke.»

Han satte sig ned, såg oafbrutet på mig och
lyssnade under djup tystnad till hvad jag hade att
berätta. Jag minnes väl det intryck af värdighet, ja,
af skönhet, som hans ansiktes tåliga allvar gaf mig,
då han så småningom tog sin blick från mig och
satt och såg ned, med pannan stödd mot handen;.
Han försökte aldrig afbryta mig, utan förblef hela
tiden alldeles tyst. Under hela berättelsen tycktes
han följa hennes gestalt och låta hvarje annan glida
förbi, som om den varit ingenting.

Då jag slutat, satte han handen för ögonen och
förblef tyst. Jag såg ut genom fönstret en liten stund
och sysselsatte mig sedan med blommorna.

»Hvad tycker ni, att ni vill tro, master Davy ?
frågade han till sist.

»Jag tror, att hon lefver», svarade jag.

»Jag vet inte om jag skall tro det. Kanske var
den där första stöten för stark, och i sin förtviflan — I
Det där blå vattnet, som hon brukade tala om. Kunde
hon månne ha tänkt på det i så många år, för att
det skulle bli hennes graf!»

Detta sade han helt grubblande och med låg,
skrämd röst. Och så gick han ett slag öfver det
lilla rummet.

»Och ändå», tillade han, »har jag, master Davy,
varit så säker på att hon lefver — både vaken och i
sömnen har jag så säkert känt på mig, att jag skulle
finna henne — den vissheten har ledt mig på vägen
och uppehållit mig — och jag tror knappt, att jag
kunnat bedraga mig. Nej, Em’ly lefver!»

Han slog kraftigt handen i bordet, och hans
solbrända ansikte fick ett mycket tvärsäkert uttryck.

»Min systerdotter Em’ly lefver, sir!» sade han h!elt
bestämdt. »Jag vet inte hvarifrån det kommer eller
hur det går till, men någonting säger mig, att
hon lefver.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0838.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free