Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LI. Början af en längre resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
master Davy, som är så klok och så lärd, kunde tänka
ut något sätt att få henne att tro, att jag inte lider?
så förskräckligt, fastän jag fortfarande älskar henne
och sörjer henne; någonting som kunde få henne
att tro, att jag inte är trött på lifvet, fastän jag
hoppas på en tid, då jag får se henne utan skuld, där
de onda upphöra att skada och de trötta få hvila —
jag menar någonting som kunde lätta hennes
sorg-tyngda sinne utan att leda henne till den tron, att
jag nånsin skulle gifta mig, eller att någon annan för
mig nånsin skulle kunna bli hvad hon varit — det
skulle jag vilja be er säga henne — och säga, att
jag ber för henne — som var mig så kär.»
Åter tryckte jag hans manliga hand och sade
honom, att jag lofvade att utföra det där uppdraget,
så godt jag kunde.
»Jag tackar er, sir», svarade han. »Det var
vänligt af er att gå och möta mig. Det var vänligt af
er att följa med honom hit. Master Davy, jag
förstår mycket väl, att ehuru min faster skall resa till
London innan de afsegla, och de således träffas en
gång till, är det inte troligt, att jag får återse honom.
Jag är så godt som säker på den saken. Vi tala inte
om det, men så är det, och det är nog bäst. I sista
minuten ni ser honom — den allra sista — vill ni
kanske hälsa och tacka honom från den fader- och
moderlöse, som han varit mer än en far för?»
Äfven detta lofvade jag att samvetsgrant göra.
»Jag tackar er än en gång, sir», sade han och
tryckte hjärtligt min hand. »Jag vet hvart ni
ämnar er. God natt!»
Med en lätt handrörelse, som antydde, att han
inte kunde förmå sig att gå in i den gamla båten,
vek han af åt annat håll. Då jag såg efter honom,
där han gick fram öfver sandheden i månskenet,
märkte jag, att han vände ansiktet mot en
silfver-skimrande ljusstrimma ute på hafvet och fortfor att
betrakta den, tills han själf försvann för min blick.
Dörren till båten stod öppen då jag närmade mig
till den, och då jag steg* in, fann jag, att alla möb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
