- Project Runeberg -  David Copperfield /
953

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIII. Ännu en återblick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

953

der årens lopp skulle nog min älskade gosse ha
tröttnat på sitt hustrubarn. Han hade haft allt mindre
och mindre sällskap af henne. Han skulle ha blifvit
mer och mer känslig för hvad som saknades i hans
hem. Hon skulle inte ha blifvit bättre. Det är nog
bäst som det är.»

»O, Dora, min egen älskade, tala inte så till mig!
Hvart ord är en förebråelse i»

»Nej, inte en stafvelse är det!» svarar hon och
kysser mig. »O, min Doady, någon sådan har du
aldrig förtjänt, och jag älskade dig alltför mycket
att på allvar säga dig ett enda förebrående ord — det
var min enda förtjänst, utom att jag var vacker — eller
att du fann mig så. Är det ödsligt därnere, Doady ?»

»Mycket! Mycket!»

»Gråt inte! Står min stol kvar ?»

»På sitt gamla ställe.»

»O, hvad min stackars gosse gråter! Så ja, så
ja I Lofva mig nu en sak. Jag vill tala med Agnes.
Säg Agnes det, när du kommer ner, och bed henne
gå hit upp. Och under det att jag talar med henne,
får du inte låta någon komma in till oss, inte ens
min tant. Jag vill tala med Agnes ensam. Jag vill
vara alldeles ensam med Agnes.»

Jag lofvar, att hon skall få det strax, men jag
är så uppskakad, att jag inte kan gå ifrån henne
med detsamma.

»Jag sade, att det var bäst som skedde», hviskar
hon och håller mig i sina armar. »O, Doady, efter
flera års förlopp kunde du inte ha älskat ditt
hustrubarn mera än du gör nu, och efter flera års
förlopp skulle hon kanske ha frestat ditt tålamod och
svikit dina förväntningar till den grad, att du kanske
inte kunnat älska henne hälften så mycket. Jag vet,
att jag var för ung och tanklös. Det är bäst som
det är.»

Agnes är därnere, då jag kommer in i
hvardagsrummet, och jag framför mitt ärende. Hon försvinner
och lämnar mig ensam med Jip.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0955.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free