Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXII. Ett ljus lyser på min väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1067
råde jag. »Hvad det beträffar att skrifva dem, har
det allt också sitt behag, tant.»
»Det förstår jag nog 1» sade min tant. »Ärelystnad,
behof af bifall, medkänsla och så vidare, kan jag
tro? Nå, ge dig af nu då?»
»Säg mig, tant», sade jag och stod helt lugn
framför henne sedan hon klappat mig på axeln och slagit
sig ned i min stol, »vet ni någonting mer om det där
tycket Agnes har?»
Hon såg på mig en liten stund innan hon svarade:
»Jag tror nästan det, Trot.»
»Och ni har blifvit styrkt i er gissning ?»
»Jag tror det, Trot.»
Hon såg så oafvändt på mig med ett slags tvekän
eller medlidande eller spänning, att jag uppkallade
all min själfbehärskning för att visa henne ett riktigt
gladt ansikte.
»Och hvad mera är, Trot —» sade min tant.
»Hvad då?»
»Jag tror, att Agnes snart gifter sig.»
»Gud välsigne henne!» sade jag helt gladt.
»Gud välsigne henne och hennes man med!» sade
min tant.
Jag instämde, sade farväl till min tant, sprang
utför trappan, isteg till häst och red bort. Nu hade
jag fått än större anledning att göra hvad jag redan
beslutat göra.
Hur väl minns jag inte den där vinterdagens ridt I
De frusna snökornen, som af Vinden lossades från
grässtråna och yrde om mitt ansikte, det hårda klampet
af hästhofvarna, då de taktfast träffade marken, de
frusna plogfårorna, snödrifvan, som hvirflade om i
kalkgropen, då blåsten satte den i rörelse, det rykande
anspannet för den väldiga hövagnen, som höll på att
rasta uppe i backen under det att djuren skakade på
de klingande bjällrorna, dynernas böljande hvita
konturer, som tecknade sig mot den mörka himmeln som
om de varit ritade på en väldig griffeltafla.
Jag fann Agnes ensam. De små flickorna hade nu
begifvit sig till sina hem, och bon satt ensam och läste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
