Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXIII. Ett besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8o
han brukat göra förr då han bodde i den gamla för
länge sedan strandade båten och var vid riktigt
muntert lynne.
»Kan ni tänkä er», sade han, »att det till och med
var någon som friade till henne. Om inte en
skepps-kock, som blifvit nybyggare, master Davy, friade till
mrs. Gummidge, så vill jag vara gormad — mera kan
jag inte isägal»
Aldrig har jag sett Agnes skratta så. Den
plötsliga extas, som gripit mr. Peggotty, roade henne till
den grad, att hon aldrig ville upphöra att skratta,
och ju mera hon skrattade, desto mera narrade hon
mig att skratta, desto större blef mr. Peggottys
förtjusning, och desto ifrigare gned han sina ben.
»Och hvad sade mrs. Gummidge om den saken?»
frågade jag, då jag blifvit nog allvarsam att kunna
tala.
»Jo, kan ni tänka er», sade mr. Peggotty, »att
mrs. Gummidge i stället för att säga: Tackar så
mycket, jag är er särdeles förbunden, men vid mina
år ämnar jag inte byta stånd’, tog hon ett
vattenämbar, som stod bredvid henne, och dängde det i
skällen på skeppskocken, så att han började skrika
på hjälp, och jag gick in och räddade honom.»
Mr. Peggotty brast åter i ett skällande skratt, och
Agnes och jag höllo honom sällskap.
»Men det måste jag säga om den goda varelsen»,
sade han och torkade sitt ansikte sedan vi skrattat
oss trötta, »att för oss har hon varit allt hvad hon
lofvat och mera till. Hon är den villigaste, trognaste,
hjälpsammaste kvinna, som någonsin dragit lifvets
andedräkt, master Davy. Aldrig en minut har jag hört
henne klaga öfver att hon varit ensam och öfvergifven,
nej, inte ens då hela kolonien låg okänd för oss
och vi voro nykomna därute. Och aldrig har det fallit
henne in att tänka på gubben sedan hon lämnade
England, det kan jag försäkra er!»
»Och nu till sist, hur är det med mr. Micawber?»
sade jag. »Han har infriat alla sina förbindelser här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
