Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Tragedien på Pondicherry Lodge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är jag, Mc Murdo. Ni borde väl känna
igen min knackning vid det här laget.»
Man hörde ett brummande läte och rasslet
af nycklar. Porten svängde tungt på sina
gångjärn, och i öppningen stod en undersätsig,
bredaxlad man, hvars framskjutande ansikte och
blinkande, misstänksamma ögon belystes af det gula
lyktskenet.
«Är det ni, mr Thaddeus? Men hvilka äro
de andra då? Jag har inte fått några order af
herrn angående dem.»
»Inte, Mc Murdo? Ni förvånar mig! Jag
sade min bror i går afton, att jag skulle taga
några vänner med mig.»
»Han har inte varit utom dörren af sitt rum
i dag, mr Thaddeus, och jag har inte fått några
order. Ni vet mycket väl, att jag måste följa
mina föreskrifter. Jag kan släppa in er, men edra
vänner, de få allt stanna, där de äro.»
Detta var ett oväntadt hinder. Thaddeus
Sholto såg sig omkring i hjälplöst bryderi.
«Det är då riktigt illa af er, Mc Murdo!»
sade han. »Om jag går i borgen för dem, så kan
det vara er nog. Och här ha vi ju den här unga
damen också. Hon kan icke stå och vänta på
öppna landsvägen så här dags.»
»Mycket ledsamt», mr Thaddeus, svarade
portvakten obevekligt. »Men folk kan vara edra
vänner och ändå inte vara några vänner till herrn.
Han betalar mig rundligt, för att jag skall göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
