Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Sherlock Holmes i sitt esse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fönstret är stängdt inifrån, hakarne pålagda, ramen
solid, inga gångjärn på sidorna. Låt oss öppna
det. Ingen ränna i närheten, taket alldeles utom
räckhåll. Och likväl har en person klättrat upp
genom fönstret. Det regnade litet i går kväll.
Här är spåret efter en jordig fot på fönsterkarmen.
Och här är en rund smutsfläck och här
ännu en på golfvet och en tredje bredvid bordet.
Titta hit, Watson! Det kan man kalla präktiga
bevis!»
Jag såg på de runda, skarpt tecknade
lerfläckarne.
»Detta är icke spåret efter någon fot,» sade jag.
»Det är något af vida större värde för oss.
Det är aftrycket af ett träben. Ni ser, här på
karmen är märket efter stöfveln, en tung stöfvel
med en bred, järnbeslagen klack, och bredvid
den är märket efter trästumpen.»
»Det är karlen med träbenet.»
»Just så. Men här har varit någon annan
— en mycket skicklig och verksam bundsförvandt.
Skulle ni kunna klättra uppför den här muren,
doktor?»
Jag såg ut genom det öppna fönstret. Månen
sken ännu klart på detta hörn af huset. Vi voro
goda sextio fot från marken, och hur jag än
blickade mig omkring, kunde jag icke upptäcka
något fotfäste, icke ens så mycket som en springa
i muren.
»Det är alldeles omöjligt,» svarade jag.
»Utan hjälp är det det. Men antag, att ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
