Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ett oväntadt bakslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo, det är ett snyggt bemötande, det här!»
utbrast han och stötte sin käpp i golfvet. »Jag
kommer hit för att träffa en herre, som jag känner,
och så faller ni båda, som jag aldrig sett förr i
mitt lif, öfver mig och behandla mig på det
sättet!»
»Ni skall icke bli lidande på kuppen,» sade
jag. »Vi skola ersätta er för den förspilda tiden.
Sätt er där på soffan, — ni skall nog icke
behöfva vänta så länge.»
Han gick tämligen motsträfvigt tvärs öfver
golfvet och satte sig med ansiktet stödt mot
händerna. Jones och jag återtogo våra cigarrer
och vårt samtal. Men helt plötsligt blefvo vi
afbrutna af Holmes’ röst.
»Jag tycker, ni kunde bjuda mig en cigarr
också,» sade han.
Vi sprutto häftigt till. Där satt Holmes
alldeles bredvid oss och såg ut att ha mycket roligt.
»Holmes!» ropade jag. »Ni här! Men hvar
är gubben?»
»Här är gubben,» svarade han, i det han
lyfte upp en massa hvitt hår. »Här är han —
peruk, polisonger, ögonbryn och hela härligheten.
Jag trodde nog, att min förklädnad var ganska
bra, men jag väntade knappast, att den skulle
bestå det profvet.»
»Åh, er inpiskade skälm!» skrek Jones, öfver
sig förtjust. »Ni kunde ha blifvit en utomordentlig
aktör! Ni hade just den riktiga fattighushostan,
och edra klena, stapplande ben voro värda sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
