Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Den stora Agraskatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetad i form af en sittande Buddha. Jag stack
spetsen af eldgaffeln in under denna och bände
ut den af alla krafter. Haspen sprang upp med
en bård smäll. Med darrande fingrar kastade jag
upp locket. Där stodo vi och stirrade häpna på
hvarandra. Skrinet var tomt!
Men det var icke underligt, att det var tungt.
Järnstommen hade en tjocklek af två tredjedels
tum öfverallt. Det var massivt, starkt och
omsorgsfullt arbetadt, liksom enkom inrättadt för att
förvara mycket värdefulla saker, men icke den
minsta smula, icke ett guldkorn eller en diamantflisa
fanns däri. Det var tomt, fullständigt
tomt.
»Skatten är sin kos,» sade miss Morstan lugnt.
Då jag hörde hennes ord och gjorde klart
för mig, hvad de inneburo, tycktes en mörk skugga
vika från min själ. Jag visste icke, hur mycket
den där Agraskatten tyngt mig, förrän nu då den
var borta för alltid. Det var själfviskt, utan
tvifvel, småsinnadt, orätt, men jag kunde icke tänka
på annat, än att den gyllene skrankan oss emellan
var undanröjd.
»Gud ske lof!» utbrast jag ur djupet af mitt
hjärta.
Hon såg på mig med ett hastigt, frågande
leende.
»Hvarför säger ni så?» frågade hon.
»Därför att jag nu kan nå er igen,» svarade
jag, fattande hennes hand, som hon icke undandrog
mig. »Därför att jag älskar dig, Mary så varmt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
