Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och visade honom det tomma skrinet. De hade
alldeles nyss anländt, Holmes, fången och han,
ty de hade förändrat sina planer så till vida, att
de stannat och aflämnat rapport på ett
polisvaktkontor under vägen. Sherlock Holmes halflåg
i sin länstol med sin vanliga likgiltiga min, under
det Small satt midt emot honom med slö uppsyn
och träbenet lagdt öfver det friska. När jag
visade det tomma skrinet, lutade han sig tillbaka
i stolen och gapskrattade.
»Det här är ert verk, Small,» sade Athelney
Jones förargad.
»Ja, jag har gömt undan det på ett ställe,
där ni aldrig skall hitta det», ropade han triumferande.
»Det är min skatt, och om jag icke kan
få ha roligt af den, skall jag, fördöme mig,
åtminstone hindra, att någon annan får det. Jag
säger er, att ingen lefvande själ har rättighet till
den, om det inte skulle vara tre deporterade där
borta på Andamanerna och jag själf. Jag vet
nu, att jag inte kan få någon nytta af den, och
jag vet, att de inte heller kan det. Jag har hela
tiden handlat för deras räkning lika mycket som
för min egen. Det har alltid varit en för fyra
och fyra för en oss emellan. Och jag vet, att
de skulle sagt åt mig att göra precis, som jag
har gjort, och kasta skatten i Themsen hellre än
att låta den öfvergå till Sholtos eller Morstans
familj och släkt. Det var inte för att göra dem
rika, som vi gjorde kål på Achmet! Ni kan leta
efter skatten, där nyckeln ligger och lilla Tonga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
