Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänligt till mig, fastän jag nog inser, att det är er
jag har att tacka för de här armbanden. Men
det är jag inte ond på er för. Det är ju bara
ärligt spel, det. Och om ni vill höra min
historia, så har jag visst ingen lust att förtiga den.
Hvad jag kommer att säga er, är rena sanningen,
hvartenda ord. — Tack, om ni vill ställa glaset
här bredvid mig, så kan jag fukta läpparne, när
jag blir torr i halsen.
»Jag är från Worcestershire, född i trakten
af Pershore. Jag tänker, ni nog skulle finna
åtskilliga med namnet Small bosatta där, i fall ni
gjorde er besvär med att se efter. Jag har ofta
tänkt på att titta till dem där hemma, men
sanningen är, att jag just aldrig varit någon heder
för familjen, och jag tviflar på, att de skulle bli
så särdeles glada åt att se mig. De voro
allesammans stadiga, kyrksamma människor, som
ordentligt skötte sitt landtbruk och voro kända
och aktade i hela grefskapet, medan jag däremot
alltid haft smak för ett oroligt och kringströfvande
lif. Men till slut när jag var omkring aderton
år, befriade jag dem från allt besvär med mig,
för då råkade jag i klämma för en flickas skull,
och kunde endast komma ur den genom att taga
värfning och följa med det tredje Gula, som just
blifvit kommenderadt till Indien.
»Men jag skulle inte länge få vara soldat.
Jag hade nätt och jemt kommit ur det första
rekrytstadiet och lärt mig att handtera bössan, när
jag en gång fick det dumma infallet att gå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
