Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blindlykta på motsatta sidan af vallgrafven.
Den försvann bland jordvallarne och syntes därpå
igen, långsamt närmande sig i riktning mot oss.
»Här ha vi dem!» utbrast jag.
»Ropa an dem som vanligt, sahib,» hviskade
Abdullah. »Ge honom ingen anledning till fruktan.
Skicka in oss med honom, så skola vi göra resten,
medan du stannar här på vakt. Håll lyktan i
ordning, så att vi kunna förvissa oss om, att det
verkligen är han.»
»Ljuset hade fladdrat fram och tillbaka, i det
det än stod stilla, än åter närmade sig, tills jag
nu kunde urskilja två mörka figurer på andra
sidan om grafven. Jag hörde dem klättra nerför
den sluttande banken, plaska genom gyttjan
och komma halfvägs upp till porten, innan jag
anhöll dem.
»Hvem där?» sade jag med undertryckt
stämma.
»Vänner,» ljöd svaret. Jag öppnade lyktan
och kastade en flod af ljus öfver dem. Den förste
var en jättelik sikh med ett svart skägg, som
räckte nästan ända ner till gördeln. Jag har aldrig
sett någon så lång karl, om inte möjligtvis någon
som visats för pengar. Den andre var en liten
fet, trind figur, med en stor gul turban och ett
knyte i handen, inbundet i en schal. Han tycktes
vara alldeles utom sig af räddsla, ty hans händer
skakade, som om han haft frossan, och han tittade
sig oupphörligt om åt höger och venster med ett
par klara, blinkande små ögon, likt en råtta, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
