Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stycke längre bort, genom en slingrande gång,
som ledde till en stor, tom sal, hvars tegelmurade
väggar voro sönderfallna och raserade. Jordgolfvet
hade sjunkit ner på ett ställe, så att det bildade
en naturlig graf, och där lämnade vi köpmannen
Achmet, sedan vi först täckt öfver honom med
lösa tegelstenar. När det var gjordt, gingo vi
alla tillbaka till skatten.
»Den låg, där han tappat den, när han först
blef anfallen. Skrinet var detsamma, som nu står
där på bordet. En nyckel hängde på ett silkessnöre
vid det där utsirade handtaget på locket.
Vi öppnade det, och lyktskenet föll gnistrande
på en samling juveler, sådana jag läst och drömt
om, när jag var en liten gosse i Pershore. Man
bländades af att se på dem. Då vi fråssat nog
i betraktandet, plockade vi upp dem alla och
gjorde en lista öfver dem. Det var hundra fyrtiotre
diamanter af renaste vatten, däribland en, som
jag tror kallades för »stora Mogul», och som
påstås vara den näst största sten som fins. Så
var där nittiosju utmärkt vackra smaragder och
hundrasjuttio rubiner, af hvilka likväl några voro
små. Där fans fyrtio karbunklar, tvåhundratio
safirer, sextioen agater och en massa beryller,
kattögon, turkoser och andra ädelstenar, som jag
då icke ens kände namnen på, fastän jag sedan
blifvit mera förtrogen med dem. Dessutom fans
där nära trehundra de grannaste pärlor, af hvilka
tolf voro infattade i en stor guldring. Den hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
