Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»’Dumheter!’ utbrast han. ’Hvad ha de där
tre svarta djäflarne att göra med vår
öfverenskommelse?’
»’Svarta eller blå’ sade jag, ’så äro de i
förbund med mig, och vi hålla alla tillsammans.’
»Nå, det slutade med en ny sammankomst,
vid hvilken också Mahomet Singh, Abdullah Khan
och Dost Akbar voro närvarande. Vi talade hit
och dit om saken, och till slut blef en
öfverenskommelse afslutad. Vi skulle förse bägge
officerarne med kartor öfver den gamla delen af
Agras fästning och utmärka det ställe i muren,
där skatten var gömd. Major Sholto skulle fara
öfver till Indien och se, att vår historia var sann.
Om han hittade skrinet, skulle han lemna det
kvar där, skicka ut en liten jakt, provianterad
för en längre resa, hvilken skulle ligga på höjden
af Rutland Island, och dit vi skulle smyga oss
ut, samt slutligen återvända till sin post. Kapten
Morstan skulle därpå begära permission, möta oss
i Agra, och där skulle vi göra en slutlig delning
af skatten, hvarvid han öfvertog majorens andel
lika väl som sin egen. Allt detta beseglade vi
med de mest högtidliga eder, som någon hjärna
kan uttänka eller en mun uttala. Jag satt uppe
hela natten med bläck och penna, och på
morgonen hade jag de båda kartorna alldeles färdiga
och underskrifna med de fyras tecken, — det
vill säga Abdullahs, Akbars, Mahomets och mitt.
»Men jag tröttar er, go’ herrar, med min
långa berättelse, och jag vet, att min vän, mr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
