Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
juveler. Men det fans inte så mycket som en
rad en gång, och jag gaf mig af, så förbittrad
och rasande som en människa kan vara. Men
innan jag gick, föll det mig in, att om jag
någonsin träffade mina kamrater, de tre sikherna,
igen, skulle det vara en tillfredsställelse att veta,
att jag lämnat något märke af vårt hat. Därför
raspade jag ner på en papperslapp vårt, de fyras
tecken, så som det stått på plankartan, och lade
det på hans bröst. Det hade varit för mycket,
om han blifvit lagd i grafven utan något tecken
från de män, som han narrat och bestulit.
»Vi förtjänade vårt uppehälle vid denna tid
med att jag förevisade stackars Tonga som en
svart kannibal på marknader och sådana ställen.
Han brukade äta rått kött och dansa sin
krigsdans, så vi hade alltid hatten full med
kopparslantar efter en dags arbete. Jag fick
fortfarande veta alla nyheter från Pondicherry Lodge,
men under några år hördes det inte annat, än att
de letade efter skatten. Till slut inträffade dock,
hvad vi så länge väntat på. Skatten hade blifvit
funnen. Det var där högst uppe i huset, i mr
Bartholomeus Sholtos kemiska laboratorium. Jag gick
genast och tog en öfverblick af platsen, men jag
kunde inte begripa, hur jag skulle kunna komma
dit upp med mitt träben. Jag fick likväl veta,
att det fans en falldörr i taket, och också hur
dags mr Sholto brukade äta kväll, och jag tänkte,
att jag lätt skulle kunna utföra det med Tongas
tillhjälp. Jag tog honom med mig ditut, med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
