Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pt
118 CHARLES DICKENS
han icke. Säkerligen läste gossen dem, när han och
anden stego över tröskeln. Men varför fortsatte han
icke läsningen?
Modern lade sitt arbete på bordet och betäckte sitt
ansikte med sina händer.
— Den bjärta färgen gör ont i mina ögon, sade
hon.
Färgen! Ack, stackars lilla Tim!
— Men det går snart över igen, tillade Cratchits
hustru. — Mina ögon tåras vid ljusskenet; men jag vill
inte för allt i världen visa er far tårar i ögonen, när
han kommer hem. Det dröjer inte länge till dess.
— Vid den här tiden brukar han eljest redan vara
hemma, svarade Peter och slog igen boken. — Men han
går väl långsammare nu än han gjorde förut om kväl-
larna, mamma!
Alla voro tysta igen. Slutligen sade modern med
lugn och stadig röst, som stapplade blott en enda gång.
— Jag vet att han gått fort — att han gått mycket
fort — med lilla Tim på ryggen.
— Jag har också sett det, sade Peter. Ofta.
— Jag också, inföll en av de andra. Alla hade sett det.
— Åhja, han var inte tung att bära! fortfor hon och
höll ögonen fästade på sitt arbete, och hans far älskade
honom så mycket att inte han heller tyckte honom
vara någon börda — ack nej, ingen börda. Här
kommer nu er far, barn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
