- Project Runeberg -  De tre kuttrarne /
54

(1853) [MARC] Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54
”Då är meningen den, att vi skola svältas ihjäl till
foglighet?”
”Nej, icke svältas ihjäl, min fröken; men kom ihog,
ni kommer att sättas på vatten och bröd, samt qvarhållas
intill dess ni samtycker, och ert qvarhållande skall stegra
er fars ängslan.”
"Ni förstår er på att öfverlala, sir,” yttrade Cecilia.
”Så vidt mig angår, hoppas jag alltid kunna vara beredd
att uppoffra hvarje känsla af stolthet, för att bespara min
far så mycken oro. Med er tillåtelse vill jag nu gå ned i
.kajutan och lätta mina följeslagarinnors värsta fruktan.
Angående vinnandet af er önskan, kan jag blott säga att
jag, såsom en ung flicka, troligen inte har mycken infly-
telse på dem som äro äldre än jag och ofelbart blir öfver-
röstad, då jag icke för dem får ange de skäl som kunnat
lända till gagn. Vill ni så till vida entlediga mig från mitt
löfte, att jag får meddela allt det ni sagt mig åt det enda
gifta fruntimmer om bord? Jag tror mig då kunna vinna
er önskan, den jag uppriktigt maste säga er att jag skall
söka ernå, blott emedan jag är högst angelägen att återse
mina vänner.”
”Dch befrias från mitt sällskap," inföll Pickersgill med
ett ironiskt löje — ”det är naturligt; men jag vill och må-
ste ha min lilla liamnd, och fastän ni torde afsky mig,
skall ni i allt faH inte få någon så gruflig beskyllning att
anföra mot mig. — Innan ni går ned, miss Ossulton, ger
jag tillstånd att lägga den gifta damen till antalet af mina
förtrogna; och ni måste tillåta mig presentera min vän,
Mr. Ossulton;” han vinkade härvid åt Corbett, som tog af
sig hatten och djupt bockade sig.
Cecilia kunde omöjligt undvika att le.
”Och,” fortfor Pickersgill, ”sedan jag tagit befäl öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/de3kuttrar/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free