- Project Runeberg -  De tre kuttrarne /
72

(1853) [MARC] Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72
”Jag- ärnar segla ned till Cowes, låta jakten ligga för
ankar om natten och en timma före dagningen inrymma
er i min båt tillika med allt mitt folk. Jag vill draga för-
sorg om att ni är i fullkomlig säkerhet, lita på det, äfven om
jag löper en fara. Jag vore i sanning beklagansvärd, om,
genom mina galna upptåg, någon ledsamhet skulle hända
fru Lascelles eller miss Ossulton."
”Jag är högst orolig för min far,” anmärkte Cecilia.
”Jag hoppas ni vill hålla ert löfte.”
”Jag har hittills alltid gjort det, min fröken, eller huru?”
”Vår bekantskap är endast kort och sällsam.”
”Jag medger del; men den kan tjena er till samtals-
ämne långt härefter. Jag skall försvinna lika plötsligt som
jag kom — ingen af er torde, efter all sannolikhet, nån-
sin få se mig åter.”
Middagsmåltiden anmäldes och de satte sig till bords så-
som förut; men den gamla ogifta damen vägrade att infin-
na sig, och fru Lascelles och Cecilia, som tyckte att hon
blifvit skrämd nog, bjödo ej till att tvinga henne. Piekers-
gill gaf snart vika för dessa föreställningar och från den
stunden förblef hon ostörd i fruntimrens hytt, grubblande
öfver skymfen af att ha sutit till bords, druckit vin och
nödgats gå i land, förd under armen af en smyghandlare
och att synas för allmänheten i en så förödmjukande
ställning.
Vinden var lätt, de gjorde blott ringa fart och voro
först andra dagen utanför Portland, då en ny jakt syntes,
och båda fartygen nalkades hvarandra långsamt, tills på
eftermiddagen afståndet dem emellan utgjorde fyra mil. Då
inföll en död vindstilla. — Signaler gåfvos af den andra
jakten, men kunde icke skönjas, och för sista gången satte
de sig ned vid middagsbordet. Tre dagars, kamratskap

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/de3kuttrar/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free