- Project Runeberg -  De tre kuttrarne /
74

(1853) [MARC] Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74
den och Mr. Stewart rodde upp långsides och hoppade på däck.
Der fanns ingen alt taga emot dem utom sjömännen, och så-
dane, hvilka de icke kände. De sågo sig omkring bestörta
och slutligen sade lorden till Adams, som stod närmast:
”Hvad är ni för karlar?”
”Tillhöra jakten, kära herre.”
Lord B. hörde skrattas i kajutan: han ville icke up-
pehålla sig med frågor hos karlarne; han gick akteiut, åt-
följd af Stewart, bligade ned genom skylighten och såg
sin dotter och fru Lascelles i sällskap, såsom han tyckte,
med Hautaine och Ossullon.
Pickersgill hade hört båten lägga till mot sidan, och
märkt ljudet på däck och han talade sa mycket högre, pa
det damerna måtte träffas af lorden i den ställning de vo-
ro. Han hörde deras fötter vid skylighten och visste att
de kunde höra det som föreföll och just nu proponerade
han, att som detta vore sista gången de möttes vid bordet
skulle do ssmtligcn i ett glas champagne dricka en skål
för sitt lyckliga sammanträffande med lord B. Detta var
en skål, som de icke vägrade. Maddox slog uti vinet och
de bugade allesamman för hvarann just när lorden, som
kommit ned för stegen, vandrade in i kajutan, åtföljd af
Stewart.
Cecilia bemärkte sin far, champagneglaset föll henne
ur handen — hon flög i hans armar och brast i tårar.
”Hvem ville ej vara en fader, fru Lascelles,” sade Pic-
kersgill, som lugnt satte sig ned, sedan han först stigit
upp för att välkomna lorden.
"Nå, men säg då, hvem jag har äran att finna bosatt och
hemmastadd här,” yttrade, denne i cn vred ton, öfver sin dot-
ters hufvud, medan hon ännu låg i hans armar. ”Vid him-
len, ja! — Stewart, det är lurendrejar-kaptenen utklädd.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/de3kuttrar/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free