Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Professor Arvid Runestam, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moraliskt aspekt, är ju delvis redan fylld i det föregående. En
sådan uppgift innebär emellertid, att man söker bedöma rik-
tigheten i de åtgärder, som skola vidtagas, ur synpunkten av
en högsta norm eller ett högsta livsvärde. Vad som i första
rummet måste göras är därför att efterlysa, vad vi överhuvud
anse vara målet och meningen med vår tillvaro och högsta
normen för vårt handlande. Den etiska synpunkten för med
andra ord in livsåskådningsfrågan i debatten. Vad är det för
en grunduppfattning av livet, som bör bestämma befolknings-
politiken? Det är väl inte ur vägen, att vi öppet konfrontera
oss med det spörsmålet, när vi stå inför ett problem, som gäller
vårt folks vara eller icke-vara?
Det måste tyvärr slås fast: vi sakna en gemensam allt upp-
bärande livsåskådning. Vi befinna oss i en livsåskådningskris.
Vi äro inte längre vare sig medvetet eller med instinktens sä-
kerhet bestämda av en gemensam högsta norm och mening med
vårt liv. Det kan inte annat än göra våra moraliska värderingar
osäkra. Och det kan inte annat än alstra bristande fasthet i
våra praktiska åtgärder.
Men det värsta med denna livsåskådningskris är till sist inte,
att den bragt den gemensamma moralen att vackla. Det värsta
är, att den rubbat de grundvalar för vår existens, som heta
tro, livsmod och livslust. Det är inte bara vår tanke, som ar-
betar i mörker med problemen, därför att den inte har något
säkert yttersta mål att sätta dem i relation till. Det är inte
bara vår vilja som saknar fäste i fasta gemensamma normer.
Det är den grundfunktion i människolivet som heter tro och
tillförsikt, som är skakad. Vi äro inne i en radikal »förtroen-
dekris» med hela vår existens. På sådana villkor kan inte ett
släkte fortsätta att leva. Det får helt enkelt inte lust att fort-
sätta.
Den första nödvändiga åtgärden i befolkningspolitiken är
därför alla goda viljors energiska insats för en livsåskådnings-
bildning. En livsåskådning är visserligen ingenting som man
tar på hyllan. Den kommer alltid mer eller mindre som en nå-
degåva. Men kommer den, så sker det säkert inte, utan att man
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
