Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned i djupet. Hennes blåa, stora ögon blevo vackrare
dag för dag alldeles som om den fria rymden och havet
gjutit något av sin stora klarhet och skönhet i dem.
Hon fylldes av en ny, säregen lycka. Hennes gång blev
spänstigare och bröstet höjde sig mer. Blodet liksom
pulserade kraftigare i ådrorna. Ansiktets alltid förut
så bleka färg började skimra i skära rosor. När Albert,
hon och sonen ibland foro ut med näten om
sommarkvällarna och havet låg speglande blankt och horisonten
stod landlös och fri utan en molnskugga, kunde Albert
långa stunder sitta och dyrka henne. Den fina näsan
och det gyllene håret gjorde henne till ett slags
madonna, där hon satt i aktern på båten och log mot
honom, medan han själv rodde. Då önskade han ofta, att
så skulle livet alltid förbliva, så skulle de glida fram i
en stilla lycka mot oändligheten, evigheten, bort från
alla andra människor.
Dagarna gingo i frid för dem. De hårda orden, de
bittra utgjutelserna hördes aldrig mer av. Anna var
lycklig.
Visst röto stormarna då och då, och visst såg det
ängsligt ut med lotsarna understundom, när de stucko
ut genom vita bränningar för att borda fartygen, men
ängslan gick över med ovädret. Det behövdes bara, att
sjön lugnade sig igen. Där stannade aldrig kvar något
av den rolösa, gnagande känsla, som både Albert och
Anna hade, när de voro skilda åt. Nu bodde de på
ett klippfäste, som havet försvarade mot alla slags
brinkmänner.
Anna hade aldrig trott, att de yttersta skären kunde
vara så vackra. Hon satte sig många gånger uppe på
högsta klippan bara för att titta på hav och moln.
Mången julinatt, när Albert hade tjänst i lotsstugan
och Georg lagt sig, kunde hon tassa ut i bara linnet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
