Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad tror han, att det är för en båt, som lever på
det viset ut på sjön?» -
»Åh, det är troligen en ångare, som inte hittar in.
Han får väl hålla sjön till det klarnar.»
»Skulle Eriksson våga sig ut, om det gällde?»
Fyrbiträdet svarade inte med detsamma. Han tycktes
lyssna och överväga skälen för och mot.
»Nog tror jag man kunde klara sig. Nej, ajö, frun,
jag skall upp till mäster, annars blir han förbannad.
Han har vakten och tycker inte om att vänta på
avlösning.»
Eriksson gick in i dimman, blev till en otydlig skugga
och löstes upp i intet.
Strax efter kom Albert tillbaka.
»Herre Gud, står du kvar!» var det första han sade.
Han slog armen om livet och drog henne med sig nedåt
deras stuga.
»Du är ju drivandes våt!» ropade hon. »Du får inte,
Albert! Du får inte! Lova mig det!»
Hon skakade i hela kroppen av kyla och ängslan.
Men när hon kom in i köket, satte hon i alla fall på
kaffepannan, medan Albert själv gjorde i ordning
matsäcksskrinet.
När kaffet inmundigats, började verkligen tjockan
lätta en smula. Märkvärdigt nog saktade stormen av.
»Det blåser inte så hårt längre», sade Georg, när
han kom in med ett fång ved och kastade framför
spisen.
»Han drar sig över på nord», svarade Albert. »Han
hårdnar nog igen.»
Åh, de karlarna, tänkte Anna. Aldrig är det annat
än tal om att det mojnar, klarnar, hårdnar!
Människorna betyder ingenting. Åtminstone inte jag. Men
se, ensam skall han då aldrig fara! Både Georg och
jag skall med. Hellre skall vi segla i kvav tillsammans
fl Mästerlotsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
