- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
97

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man att sätta kursen nordvästligare och att börja loda.
Då vart kaptenen fullt bindgalen.

Hur i alla småsvedda vågade man ändra kursen!
Kände inte den svenska hunden stora farleden ens fast
den stod prickad på kortet? Hit, fähund! Look here!

Han slog ilsket med knytnäven på sjökortet. Albert
fäste sig icke vid den vänliga uppmaningen utan vidhöll
kursändringen och nödvändigheten av att loda, annars
kunde han inte ansvara för skutan.

Kapten John Griffins var inte alldeles utan logik.
Om lotsen gav order om att loda, visade det ju bara,
att han började bli rädd och att han kommit ur kursen.
Det blev ett livligt meningsutbyte, om man skulle hålla
babord eller styrbord.

Styrmannen och rorgängaren började luta åt
kaptenens mening och lirkade sakta rodret mer väster över.
Kapten lät så överväldigande säker, där han satt
under lampan och slog näven i sjökortet och pekade ut
kursen med fingret.

Albert höll på sin åsikt. De måste absolut söka upp
under Fejan för att komma i lä och ankra. Det enda
sättet att komma dit var att hålla rätt nordväst, tills
de kände, att Fejan läade för sjön. Och så loda! Loda!
Och ta till pipan igen, om det fanns andra skutor ute.

De tre engelsmännen förenade sig alltmer. De borde
allt hålla leden efter kortet. Eriksson, som blev
inkallad av styrman för att yttra sig, vågade inte uttala
sig. Han var en försiktig amiral. Ingen människa
kunde hitta i tjocka och mörker, men fanns det någon,
som skulle göra det konstverket, så var det Albert
Sjöberg. Han kunde skärgården på sina fem fingrar.

Albert Sjöberg hade gått ut på bryggan igen. Ville
de inte lyda hans råd, kunde ingen hjälpa. Trilskades
de, åkte de på förr eller senare. Han hade sagt sin
mening. Mer kunde han inte göra. Vilket sjöfolk! De

7 Mästerlotsen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free