- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
116

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan de vanliga frågorna av domaren om födelseår,
födelseort o. s. v. besvarats av lotsålderman, tittade sig
denne omkring i rättssalen, innan han började. Han
såg ut som en vikingahövding, som betraktade några
underliga människovarelser från främmande land utan
att kunna hitta något samband med mer än en. Vid
denne ende, Albert Sjöberg, som stod där i sin blåa
kavaj med den gula kronolotsbrickan på bröstet,
hakade lotsålderman fast blicken med ett uttryck, som
om han äntligen fått ankaret i god botten. Så började
han. Domaren och bisittarna i rätten glömde det
vanliga rättegångssystemet. De frågade icke. De läto
honom tala obehindrat, mot alla vanliga regler. Han måtte
ha imponerat på dem.

Lotsålderman hade ett säreget sätt att tala. Han
gjorde snedsprång och avvikningar, som lockade åhörarna
att lystra bättre än förut. Den stilla men spefulla och
genomträngande rösten fångade genast intresset.

»Jag är ingen skriftlärd», började han. »Jag
begriper inte juristen och advokatyr. Men skutor förstår
jag mig på antingen de har segel eller propellsnurror
bak eller på sidorna. Skär och grynnor känner jag
också. Jag är snart åttio år. I sjuttionio av dem har jag
levat på sjön. I det våta elementet. Första året
till-bragte jag i vaggan. Där kunde också vara vått ibland,
efter vad mor min berättade, så vad det anbelangar,
kan vi gott säga jag varit åttio år där det skvättat.

Jag vet inte hur många gånger jag lotsat mellan
Måsklubb och Tallholmen. Kanske hundra, kanske tusen.
Det spelar ingen roll. Jag har aldrig satt en skuta på
grund. Kommer inte att göra det heller, för jag är
pensionerad.

Nu säger engelsman där och hela besättningen har
svurit på det, jag har nog hört det, fast jag inte suttit
på vittnesbänken förrän i dag — de andra dagarna har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free