- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
161

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slut för dig med danserna på hotellet, så mycket du
minns det.»

»Flera av Tallholmsflickorna var kvar, när jag for.»

»Det är ingen ursäkt. Du hör inte till ’flera* flickor.
Du är min flicka. Kom ihåg det. Jag vill inte veta av
sånt där. En vacker dag kanske du inte kommer hem
alls. Det kan gå för de där stockholmsflickorna, men
det passar inte mästerlotsens dotter, som knappt
trampat ut barnskorna. Vi har ansvar för vad vi tar oss
till. Gå nu och lägg dig! Du ser ut att behöva
sova.»

Usch, vad han talade strävt!

Hon såg på honom med de stora, blå stjärnögonen.
Det kunde han inte stå för. Det var ingen synd, ingen
skuldkänsla, som lyste ur de ögonen, det begrep han.
Hon hade bara roat sig som andra ungdomar.

Han omfamnade och kysste henne. De gingo uppåt
stugan, medan Elvira skvallrade om, med vilka hon
dansat och vad den hade sagt och den hade gjort.
Ingenjörn själv hade bjudit upp henne. De hade dansat
gammal vals tillsammans. Han dansade som en Gud.
Men han hade otäcka ögon. Alldeles som eldkol i
huvudet. Honom skulle hon aldrig kunna bli kär uti. Men
far skulle sett så tokiga stockholmsflickorna varit i
honom och hur de myste och krumbuktade för att bli
uppbjudna.

»Säg, är han mycket rik, far? De sa’ därborta, att
han fått ärva alltsammans efter patron.»

»Inte allt, men en god del sägs det.»

»Det var väl därför de höll sig i hans kölvatten jämt.
Josef och jag hade förfärligt roligt åt —.»

»Josef? Vilken Josef?» frågade mästerlotsen.

Elvira märkte, att hon pratat bredvid mun, men
fortsatte: »Josef Brinkman förstås.»

»Jaså, han var också där. Gabriel med?»

11 Mästerlotsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free