- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
170

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mellan skötbräderna på ömse sidor om. Klara såg
modersstolt på sina pojkar, när majoren i full entusiasm
ropade, att Gud fader kunde inte svarvat till ett par
människokroppar bättre.

»Det är Klara upp i dagen», gnäggade Karl belåtet
utan att tänka på att hustrun för tillfället icke innehade
de normala skönhetsmåtten.

»Hm!» hostade majoren så betydelsefullt att Klara
rodnade. »Elvira är inte dålig heller», tilläde han, när
han just såg henne kravla sig upp skrattande på de
glattslipade klipphällarna och rest sig i obekymrad,
oskyldig nakenhet. Inte behövde hon bry sig om far
och farbror. Vad majoren beträffar, var han en
gammal tok, som ingen tänkte på. Men majoren njöt
likafullt.

Solstrålarna dansade lekande kring den unga,
femtonårigas harmoniska kropp, där hon vred ur sitt långa
gula hår eller hoppade på en fot i taget för att få
vattnet ur örat. Skära och höggula toner spelade och
sjöngo om hennes former i ljuset mot de djupvarma,
gröna och violetta skuggorna. Bakom henne stod den
klangblå himlen som bakgrund nästan ända ned till
fotterna, som trampade den blankt guldglittrande klippan
med ett stycke djupblått hav inflickat nere i ena kanten.

»Svensk Venus stigande ur havets skum», skämtade
majoren och såg högst belåten ut över något så
fosterländskt.

»Vad är det majoren säger?» ropade Elvira, som
fångade några av orden, som vinden bar bort till de
badande.

»Han är förälskad», svarade Karl, som gärna
uttryckte sig saftigt.

Georg höll sig påfallande tyst och tankspridd den
dagen på Vitskär. Man lämnade honom i fred. Han
gick och nosade runt på Vitskär liksom han ville suga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free