Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något som gjorde, att han infann sig i stor parad med
sabel vid sidan och svärdsorden och grekiska
Frälsar-orden på bröstet och fördunklade både kronofogden,
länsman, pastorn och doktorn.
Mästerlotsen Sjöberg med Elvira och majoren
anlände bland de sista.
»Kors i Jisse namn va’ fin majorn ä’», skrek en av
de gamla badgummorna, när han steg i land vid
bryggan. »Dä’ hadde en väl aldri’ kunnat tro! Får en känna
på tyget?» Hon nöp efter honom. »Å, va’ förgylld han
ä se’n!»
»Helt om marsch, kärringar!» kommenderade
majoren och tågade i spetsen för Elvira och mästerlotsen
upp till hotellet.
Första hurraropen den kvällen dånade, när de tre
trädde in i restaurangen. Stämningen var mer än god
redan från början. Svensken älskar hurra. Med eller
utan anledning. Många av gästerna visste inte heller
nu varför det hurrades, men alltid kunde man stämma
i för de tre intågande.
»Sabla stilig flicka», viskades det, när Elvira skred
förbi i ljusblå klänning, burrgult hår och högsta
glädjestrål i ögonen. Hon gled fram som ett solglitter genom
salen med majoren före och mästerlotsen efter.
»Vem är det?» frågade de oinvigda och sträckte på
halsarna.
»Mästerlotsens dotter», svarades det, »Elvira
Sjöberg.»
Det blev en grundlig supé. Man åt, drack, sjöng och
höll tal för festföremålet. Och hurrade gjorde man
efter vart tal så tegelpannorna uppe på taket skälvde.
Gamle pastorn talade vackert för Herbert Åberg, som
på sin högtidsdag ihågkommit även socknens fattiga;
kronofogden lyckades vinna vederbörligt bifall genom
att häntyda på att skatterna i kommunen säkert skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
