- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
242

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det är ingen fara så länge jag stannar. Han vågar
inte.»

Vad vågar han inte? frågade sig Elvira. Vart har
jag kommit? Vad är detta för ett förfärligt ställe?
Vart skall jag ta vägen? Vem vet hurudan Josef är?
Kanske likadan som brodern. Kanske båda till slut —?

Hon jagade upp sig till en fullständig panisk skräck.
Jag kommer aldrig levande ur det här rummet.
Gabriel har inte alls gått ned i källarn. Han står där i
korridoren och lurar utanför dörren, om jag skulle
springa min väg.

Hon kände sig omväxlande kall och varm. Det gick
frossbrytningar över henne. Hon skakade i den tunna,
blå klänningen. Kylan från de tjocka stenmurarna,
halvmörkret, stämningen, allt verkade hemskt. Hon
såg mot dörren. Skall jag våga —?

»Det tjänar ingenting till. Därute släpar han in dig
i ett annat rum och låser om dig. Ja, han kan gärna
höra det», sade han, när Elvira varnande pekade mot
dörren. »Låt honom stå där och lyssna! Det gör
honom bara gott att få höra sanningen.»

Gabriel gjorde sig icke besvär att förställa sig. Han
kom med buller och bång, slående i dörrarna. Men god
såg han inte ut, när han trädde in med en skål med
grädde. Han måtte tagit sig en klunk på vägen, ty
gräddfradgan satt kvar om den rödbruna mustaschen.

»Kokar det?» frågade han och satte ifrån sig på
bordet. Ingen svarade. Gabriel tog plats. Han såg från
den ena till den andra. Elvira stod blek och stödde
sig mot stolen där hon suttit. Josef höll sig
fortfarande vid fönstret men hade lagt armarna i kors över
bröstet på ett synnerligen utmanande sätt.

»Imperator!» hånade Gabriel. Han kände i sina
kavajfickor. »Skulle herr imperatorn vilja ha vänligheten
att gå ned i båten efter tobaksdosan? Jag glömde den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free