- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
257

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var mycket ledsamt för honom. Då fick han väl dö.
Hon skulle skicka en vacker krans till begravningen.
Hon hade inte glömt, att Josef sprungit upp till gamle
Brinkman den gången och därigenom räddat henne från
brodern. Hon stod i evig tacksamhetsskuld till Josef
för vad han gjort då, men det räckte inte att gifta sig
på. Hon måste hålla av den man hon skulle gifta sig
med. Han trodde väl aldrig, att hon och Gabriel kunde
leva under samma tak på Grönö?

Josef var djupt bedrövad, när han for från
Tallhol-inen. Hela långa vintern ute på Grönö hade han
grubblat över sin kärlek och till slut fått klart för sig, att
han inte kunde leva utan Elvira. Han tänkte aldrig
över vad de skulle få sin utkomst av. Med äkta
brink-mansk sorglöshet kom den frågan icke alls i
betraktande.

Efter hemkomsten började den sysselsätta honom.
Han tog den som ett naturligt skäl för Elvira att säga
nej. Något annat kunde inte finnas. Han måste därför
sporra sig själv till för honom ovana ansträngningar.
Tillfälligheternas liv var förbi. Ett annat liv väntade
honom, kallade honom.

Josef spände sin vilja, sin energi för att skaffa sig
ett levebröd. Han ville resa sig ur försumpningen på
Grönö, skapa sig en ställning, komma loss ur slöheten,
förnedringen och brinkmännernas vana att leva ur
hand i mun. Kärleken till Elvira stärkte hans krafter,
höjde honom ur den simpla, egoistiska njutningen.

Han tog en ordentlig rundsyn av ägorna på Grönö
gård. Han såg allt med ny blick. Trädgården stod i
förfall. Tjock mossa på fruktträdens grenar, igenväxta
jordgubbsland, bänkfönstren vinda och trasiga.
Gärdena och åkrarna lågo i lägervall. Allt vanskött,
försummat. Dikena igengrodda. Skogarna uthuggna.
In-17 Mästerlotsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free