- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
263

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tallholmen. De nya lotsarna beundrade Elvira, men
voro icke säkra på henne. Historierna om moderns
vidlyftigheter kastade redan tidigt skugga på dottern. De
tyckte om att skämta och dansa med henne, men gifta
sig —! I sin saliga enfald begrepo de icke, att Elvira
var en av de renaste själar Tallholmen ägt. Visst
hade hon hett blod som modern. Hon älskade dans.
På trots visade hon sig sämre och vidlyftigare än hon
i verkligheten var. Hon tyckte om att tjusa till
manfolk. Hon njöt av att se branden tändas inom dem och
utbrottet närma sig. Inuti förblev hon ren och klar
som en kristallblank källa. Ännu hade ingen druckit
ur den, även om en och annan kyss snuddat vid dess
yta i ungdomlig yra.

Moderns sorgliga slut och allt vad som då
uppenbarades samt den vådliga färden till Grönö hade öppnat
ögonen på henne fullständigt. Hon förstod männen
mycket bättre än de förstodo henne. Hon satte dem
icke högt. De voro henne för handgripliga, för enkla,
för osammansatta. De ville bara ett — röva. Tänk
bara på Gabriel! Så voro de flesta.

I Josefs kärlek till henne låg däremot något rörande,
något av tillbedjan. Visst kunde han bli vild också,
liksom Gabriel, men det var en annan vildhet än
broderns. Den föll till fota för ett vänligt hjälplöst ord.

Efter några veckor gjorde Josef åter besök på
Tall-holmen och talade om för mästerlotsen, att han börjat
handla med fisk och ved. Han upprepade icke sitt
frieri, men det satt fortfarande och lyste i hans
blickar på Elvira. Mästerlotsen hade svårt att vägra att
ta emot några präktiga, nyfångade sikar utifrån Grönö.

När Josef for igen, kände han sig icke så hopplös
som sist. Elvira hade sett riktigt varmt på honom flera
gånger. Hon hade icke förbjudit honom att komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free