- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
267

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon kände Josef trycka henne varmt till sig. Hans
läppar sökte hennes. Hon besvarade kyssen, men utan
värme.

Lotsänkan tog de första dagarna efter Elviras
bort-färd hand om mästerlotsens hushåll. Bar vatten,
städade och lagade mat. Ingen kunde se på mästerlotsen,
att han förlorat sitt sista barn. Han pratade och
skämtade. Sorgens kostliga dryck sparde han för sig själv,
för ensamheten. Men då tog han in grundligt av den.
Han gick i de tomma rummen i stugan nätterna i ända
ibland, sedan lotsänkan rett i ordning till kväll för
honom och gått hem till sig. Han gick där rolös och
frågade sig själv efter livets mening. Vad var det för
glädje att ha barn, då man måste mista dem, när man
blev gammal? Bestod livet bara i att blomma och sätta
frukt, som föll av, blåste bort av tillfälligheternas vind
och bildade nya liv? Det var som att stympas levande,
bli krympling, när man behövde stöd som bäst.

Han kunde stå långa stunder och titta på Anna och
barnens porträtt på skrivbordet. I verkligheten hade
han mist dem allesammans. Vad betydde det, att Georg
levde och hade sin goda tjänst i tullverket i staden?
De sågos några gånger om året högst. Pojken gifte
sig snart med sin danska. Sedan var det slut för
alltid. Och nu Elvira? Hon skulle naturligtvis komma
över och hälsa på eller också kunde han fara ut till
Grönö, men vad gav det för slags tillfredsställelse för
ett gammalt, hungrigt fadershjärta? Ingenting. Några
timmar på ett år, några fattiga droppar av en ljuvligt
kär dryck, som han varit van att njuta av var dag.
Inga morgondrillar, inga godnattkyssar. Inga unga
ögon mer. Ingen glad röst. Fågelkvittret slut.
Tystnaden hade kommit.

Majoren genomskådade mästerlotsen, Han Jörspkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free