Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur hopen trädde en lång, slank kvinna i svart fram
till dem.
»Nej, Beda!» utropade mästerlotsen. »Du!» Han
slöt henne hårt i famn. Hon hade svårt att behärska
sig. Det drog lång tid, innan hon kunde få fram, att
det var Georgs fel.
»Han är otäck till att övertala! Han kan få helgon
att falla. Gud, vad här är förändrat!» sade hon. »Stora,
fina villor. Herrskapligt värre!»
Lotsgummorna tittade på henne och Karen och
viskade : »Nej, titta! Beda Sjöberg; — och Georgs fästmö»,
gick det som löpeld i näver.
När Beda fick göra Jennys bekantskap, höll det på
att gå galet.
»Min hushållerska», sade mästerlotsen. »Min
syster.»
»Hoppas maten räcker, fast jag kommer objuden»,
skämtade Beda med sin vanliga frispråkighet.
»Åhja, inte mer mat än hon ser ut att få till
dagligdags!» fräste Jenny. Karen bad hon att få slippa
träffa. Hon hatade danskor.
»Låt henne vara i fred», sade Georg. »Hon står på
huvudet i spisen så hon är inte tillräknelig.»
Lotsänkan och ett par av de andra gummorna hade
uppbådats till hjälp, men ändå såg det mörkt ut med
middagen, som skulle gå av stapeln klockan fyra.
Slammer och liv i köket.
Långbordet och en massa småbord stodo dukade
under det stora körsbärsträdet. Sparvarna, som ansågo
sig självbjudna, togo redan för sig av det utsatta
ätbara, något som förorsakade Jenny högst opassande
utbrott av ilska på en så vacker högtidsdag. Majoren,
som redan sågs sitta och vänta i full parad utanför
sin stuga, fick en skrikig order av Jenny att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
