- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
282

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som bar sitt éget versopus i uniformsrockens
innerficka närmast hjärtat och som nu förstod, att en annan
ryckt åt sig lagerkransen, som han lurat på.

Mest uppseende väckte dock mästerlotsen, när han
vid slutet av middagen reste sig och tackade alla för
att de velat komma till honom, tackade dem för de
goda gåvorna, de soliga leendena, de glada skratten och
de allt för vackra talen.

»Ja, kära vänner», slöt han, »det är ingen konst att
bli gammal, när man firas på det här viset. Jag skulle
naturligtvis gärna velat, att min kära Anna fått
uppleva denna dag, men vem råder däröver? Jag tackar
för att jag fått se min syster, mina bröder och deras
barn och blomma hos mig, mina egna barn och deras
kära. Och mitt barnbarn, Elviras och Josefs lilla
pojke! Och min söta vän från Danmark här vid sidan,
Georgs fästmö, Karen! När jag står här, kan jag inte
låta bli att tänka på gamla mor därute på Grålöga.
Henne skulle jag också velat ha här i denna stund. Det
skulle säkert glatt henne. Henne tackar jag mest.
Henne och far, gamle fiskarn Anders Sjöberg ute på
Grålöga, som nog flera av er minns, han, som lagade
klockor, grävde brunnar, byggde båtar och seglade bort
sig vid Högarna. Jag tackar dem båda för livet de
skänkt mig. Alla har vi våra sorger. Vi får se till att
övervinna dem. Bita ihop tänderna och ta nya tag. Det
finnes bara en visdom — arbete och god vilja — för hem
och fosterland. Jag tackar livet för vad det gav, både
av ont och gott! Och så dricker vi allesammans för våra
egna efterföljare, de unga, våra barn, barnbarn och
barnbarnsbarn! Jag hoppas livet icke skall vara
obarmhärtigare mot dem än mot mig! Skål allesammans!»

Alla följde mästerlotsens uppmaning. Man drack
varandra till i vin eller vatten, allt efter smak.

På kvällen, när kulörta lyktorna tänts, spelade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free