Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där kommer hon med en fågelbur i ena
handen och en knippa förfrusna resedor i den
andra.
Sans ceremonie får han hälsa på den lilla
prinsessan, ett barn ännu, endast trettonårig,
men alltför nått med sina vackra ögon och sin
mjuka, röda mun.
»Ers höghet», säger han, och Sofia
Albertina stannar villigt, lika lycklig som han över
sammanträffandet. Hela hennes smala, bleka
ansikte värmes av inre solsken, och läpparna
— ännu för kyskt oskuldsfulla för maliciösa
hovlöjen — uttala ett: »Bonjour, mon cher
prince», som en slängkyss eller en tendert
kastad ros.
Hessenstein tar strax buren med den
kvittrande hämplingen och står lydigt väntande på
order. Varthän? Hennes höghet tyckes
behaga flytta. , i ’
För ögonblicket har hon dock förgätit
detta. Hon säger skämtsamt förebrående:
»Det är en evighet, sedan jag såg er sist,
furst Hessenstein. Var har ni hållit hus?»
»I Holstein, ers höghet, på mina
egendomar. Men säg mig, är jungfruburen vorden
trång för vår allernådigste sessa?»
»Nej, men den skall ändras till vår söta
kronprinsessas jankomst. Jag får en ny våning.
Och det är en mycket agreabel förströelse att
ge penaterna en knuff i ryggen. De besväras
ofta av förstenande tråkighet, de, som allt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
