Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att där det gamla hovet trivs, är det unga icke
å son aise. De hä intet annat gemensamt än
äregirigheten att vara främst, och den
platsen måste deras majestäter cedera åt den
för-gudade kronprinsen.
Albertina erinrar sig ånyo buketten.
Hes-senstein är här icke i kväll. Hon kan icke
förtro sig till honom. I moderns ögon är en
dylik komplimang — en blomsterkvast! — rent
lappri, och hon skulle aldrig göra sig mödan
att söka utforska, vem dotterns hemlige
ado-ratör kunde vara. Hur livligt intresserad
prinsessan eljest är för spektaklet, vänder hon
denna kväll hellre blicken mot salongen. H a n,
som sänt henne blommor, skulle han icke på
något sätt ge sig tillkänna? Hon hade vågat
sticka ned ett par dalior i fichyn. En blick
— också från den mörkaste vrå — skulle
förnimmas av henne med vaken sympati.
Under entreakten säger kronprinsen och
ögonen glittra som grumligt vatten i sol:
»Ma chere soeur har dekorerat sig
charmant — med friska blomster.»
Albertina lutar sig fram, först
omisstänksam, men när hon känner den kväljande
parfymen från broderns kläder slå emot sig, blir
hön blek och begynner darra i alla leder.
Så luktade ju också biljetten. Gustav och
Karl drevo alltid med henne, plågade henne
för hennes krokiga ryggs skull och funno ett
beständigt nöje i att hitta på elakheter. Gus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
