Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han finner ett par passande ord för att trösta
systern men skyndar sedan till en
fönstersmyg.
Albertinas tårar rinna stritt. Å, Herre
Gud, om bon finge lägga huvudet mot någons
bröst, om någon ville sätta henne på sitt knä
och säga: »Jag skall vara dig både far och
bror och make!» — Döden var något så
förfärligt, |så skrämmande ofattligt. v Den lilla
krokiga gestalten skakar som en dvärgbjörk i
storm. Var skulle hön söka skydd?
Hovfröknarna hä egentligen så föga
intresse för henne, att de icke veta, vad de skola
bruka för fraser. Endast en träder fram ur
den försagda kretsen:
Brita Horn för henne med sig till en lugn
vrå.
»Ers kunglig höghet», säger hon tröstande,
»tacka Gud för att ni äger er fru mor att
älska och glädja.»
Britas vackra mun är så allvarlig och stilla.
Hon har sagt det, som ligger henne mest på
hjärtat, speglat sin egen sorg i prinsessans.
Hon får själv aldrig se sin mor mera.
Grevinnan hade Varit på dårhus de sista åren.
Albertina stryker tacksamt över hennes
arm.
»Du goda Brita», viskar hon. Men hennes
sinne blir icke lättare, ty detta att alltid vara
något för någon är ett ok, hon burit ända
från barndomen. Far och mor och bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
