Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad, ty aldrig kan det tänkas att av en mans
revben skapats annat än hans bihang.»
Hessenstein hade egentligen endast fäst sig
vid den första meningen och bekände för sig
själv att just en dylik tam varelse skulle vara
en hustru i hans smak. Men alldeles utan
näbb och klor var icke den furstliga
rossigno-len. Han hade hört henne utösa sin vrede
över sina kammarpigor och sett henne
sparka till sin silkespudel, när det dåliga lynnet
kom på.
Hennes »humeurer» skyllde han dock på
drottningen. Prinsessan hade för visso haft
föga gagn av detta höga föredöme. Och
dessutom skulle säkerligen ett eget hem förändra
lilla nåden.
Under det drottningen överlämnade sig åt
grämelse över det förflutna, leda vid det
närvarande och oro för framtiden, fick Sofia
Albertina mera frihet än hon någonsin förut ägt.
Bror Gustav var ännu ej återkommen, bror
Karl hade (mycket brått med en hastigt
påkommen flyttning av sina känslor. Det skedde
verkligen något håls över huvudet, och så
bryskt, att Brita Horn strax blev distanserad.
Den nya favoriten var den vackra grevinnan
Löwenhjelm. Grevinnan Augusta, syster till
hela hovets Ulla Fersen, nu grevinna Höpken,
var jämnårig med prinsessan, och Albertina
hade bevistat hennes bröllop, lyssnat till
hovpredikanten Wingårds sensibla tal till
brudparet, svälj t både tårar och avund och dansat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
