Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen harklar sig för att sedan vid hel- och
halvtimmar hosta upp slagen ur sitt rosslande
bröst.
Modern vill icke höra föreläsas, vill icke
heller konversera, icke lyssna till en douce
melodi på luta. Hon ligger med slutna ögon
och slutna läppar. Händerna falla vaxgula
och orörliga ned på täcket som två vissna
blad, för tunga för vinden att lyfta.
Albertina byter om, tar än bok, än
handarbete, och än sitter hon och stirrar rakt
fram. Hon ser oavbrutet längtansfullt för sig
den präktiga illuminationen, den lysande
cor-tégen, de mångtusende jublande människorna.
Till sist begynner blodet sticka i ådrorna, de
små oroliga fotterna i pärltofflorna bränna.
Hon står icke ut; hon måste ha luft.
På tå smyger hon fram till sängen.
»Sover min älskade mor?»
Intet svar, endast en blick från ett par
allt för vakna ögon, och med en resignerad
suck återvänder Albertina till sin förra plats.
En stund senare kommer prins Fredrik
in, gråblek och uppskakad. Han hälsar ömt
och vördnadsfullt på modern, kysser systern
på båda kinder, men utbrister sedan som ur
stånd att behärska sina intryck:
»Det har hänt något gräsligt, något
fasansfullt.»
Han stryker sig över pannan med ep
darrande hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
