Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turellement. Det kunde vara rätt agreabelt att
se den berömda spåkäringen.»
Nu sken fröken Rudenskiöld upp. Hennes
kunglighet var alltför god, och hon lydde
smickrad Albertinas uppmaning att sätta sig
bredvid henne i soffan, medan de gjorde upp
en hemlig plan för det beramade besöket.
Vid niotiden en kväll stå de båda unga
damerna färdiga att begiva sig av. Prinsessan
liksom hennes ihovfröken jär {insvept i en mörk
rundskuren kappa med capuchong. Under de
vida kapporna gömmas försiktigt lyktorna. Å,
det är ett helt äventyr, och Albertina barnsligt
glad. Aldrig förr har hon utan uppvaktande
kavaljerer och damer varit ute på Stockholms
gator och i kola mörkret!... Himlen är mulen
och hotar med ny snö efter de inträffade
tödagarna. Gropiga, moddiga och förrädiskt
knaggliga bukta gator, stupa backar, förbrylla
kåltäppor och bergknallar. Men det värsta
är dock överstökat. De hade obemärkt
kommit förbi skiltvakten. Han hade tagit dem för
ett par kammarpigor och slängt ett: »Så’na
slämpor, som äro ute och ränner öm
kvällarna», efter dem.
»Det få vi tåla, du», hade Albertina
skrattande sagt, när de voro utom hörhåll. »Gott,
ätt han inte caresserade oss också, den viktiga
drummeln.»
De gå så fort, att de bli anfådda. Caro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
