Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spågumman, men kastar strax därefter
kappan på golvet, och fröken Rudenskiöld böjer
sig ödmjukt ned för att taga upp den.
Mamsell Arfvedson ler slugt. Man skulle
inte ha hennes profession, om man inte
visste, att det var en högförnäm dam. Kanske
en kunglig person, och vem, om inte
prinsessan? Spåkvinnan hade sina kunskapare
överallt och en så viktig tilldragelse som att
en furste väntades, hade ingalunda undgått
henne. Hon går in i sitt allra heligaste, en
liten trevlig kammare med möbler sedan
århundradets början, men med lyxen av en
stor-rösig porslinskakelugn och en oval spegel i
förgylld ram.
En prydlig kopparkaffepanna med
svart-brun sump står på bordet mitt i rummet. Där
finns också den sibylliska kaffekoppen. I de
bägge blanka tennstakarna på den präktigt
beslagna dragkistan brinna tjocka talgljus. För
den besökandes räkning är en bekväm,
stoppad länstol framsatt. Nu gläntar hon på
dörren och ber »väninnan från landet» göra
henne den äran att se hur hon har det i sin
jungfrubur.
»Ni, min nådiga», vänder hon sig till
fröken Rudenskiöld, »behagar kanske göra er
hemmastadd härute så länge.»
Albertina sjunker ned i stolen.
Spåkvinnan fattar hennes hand.
»Pep vänstra, madame, den, som är när’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
