Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, ha de goda raedici fått klart för sig,
vari prinsessans åkomma består?»
Caroline skakar sitt magnifikt väl
friserade huvud.
ȁ nej, tout est incertitude. Dahlberg
kallar det gikt och ordinerar Pyrmontervatten
samt flitiga bad. Hoffman tror, att det är
sjukdomen på modet, hypokondri, ty, säger
han, 1’hypocondrie är en nervsjuka. Han
förbjuder prinsessan att dricka kaffe.»
»Å, det var svårt», utbrister Lona
uppriktigt, »hur tar prinsessan det?»
»Ej allt för lätt. Våra små kaffestunder
hade ett stort behag, men — det menas
också, att hennes lever är angripen. Och hon
måste vara mycket försiktig. Det värsta är
hennes lugubra och nedstämda humör. Måtte
nu den glada hertiginnan kunna förströ
henne.»
Lona svarar icke. Hon har försjunkit i
tankar på vad som egentligen kan fattas den
alltid leende, alltid muntra prinsessan,
vilken under tre lustrer varit den första och
sista i dansen, och om vilken man knappt
haft något annat att säga, än att hon var en
levande docka, som änkedrottningen, kungen
oob prins Fredrik ömsom lekte med.
Hon tänker vidare, den kloka, erfarna
Lona, och pillar fram ur »dockans» inre en själ,
som fått fladdra likt ett ljus i drag, var gång
den djärvts visa sig. Ingen har skyddat den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
