Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I prinsessans sängkammare är den klara
majdagen utestängd av tunga blygrå
sammetsgardiner, endast genom en smal springa
tränger solskenet sig in och skimrar på
silkesfran-sen.
Hela rummet luktar av kryddor och
medikamenter, rökelse och eau de lys. Luften
är tät och tung, och hertiginnan Charlotte,
som sitter i länstolen bredvid Albertinas säng,
önskar, att hon finge öppna ett fönster. Men
prinsessan har ett helt dygn haft de
horriblaste nervsmärtor, och det vore riskabelt,
menar änkedrottningen, vilken vakar över den
minsta detalj, att utsätta henne för drag.
Där Albertina ligger i den stora sängen
med den grant sirade himmelen över,
förefaller hon närmast som ett litet ditslängt
knyte. Hon har krupit ihojp i en barnsligt
kelande ställning och borrat ned både örnnäsa och
gumhaka i den lena, vita kudden. På det
gröna sidentäcket ligger en skär ros, doftlös,
hämtad alltför långt bortifrån för att kunna bevara
sin eteriska parfym, så berusande i dess
sydliga hemland.
Prinsessan har så ofta på de senaste
månaderna erinrat sig mamsell Arfvidsons
spådom om året 1782. Hon hade sagt, att om
Albertina komme lyckligt över det, skulle allt
sedan bli, lätt och ljust. Då hade
Albertina förstått det så, som om hon skulle få
en lång, sorgfri levnad, nu tydde hon orakel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
