Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Prinsessa», säger han, »vad skall du
göra med den här lilla stackarn? Hon har
ingen annan än dig.»
Albertina vänder sig om. Där står en
liten gråtande flicka, chére méres solsken,
hela hovets Lolotte, och hon är lika övergiven
som prinsessan. Också hon har lekt och
dansat, och det i ännu större glädje än
Albertina, ty hon är ett barn ännu. Men i denna
stund är munnen allvarlig och det lilla
putslustiga ansiktet färglöst.
»Lolottc, min docka!» Albertina breder ut
armarna, »nu vill jag bli din lilla mor. Gud
ske lov, alt du behöver mig!»
Flickans drag klarna. Ack, det är ju
prinsessan hon håller mest av i hela, vida
världen, och nu skall hon nog våga säga henne
det, nu när .. . Hon avslutar icke tanken.
Tör-hända var den stygg.
Med ett par språng ilar hon fram till
Albertina, som innerligt, beskyddande sluter
’henne intill sig och låter sig genomvärmas av
denna friska, unga varelse, vilken med
strålande tillförsikt ser upp till henne och ler
så ljust, som vore död och sorg redan långt
borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
