Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det lyste och blänkte. Hela regementets officerskår kom
nästan mangrant till sin forna kamrats sista färd, och
sex av dem buro kistan. Landshövdingen och chefen för
arméfördelningen voro praktfulla. Hiennes nåd såg ut
precis som en drottning, där hon skred fram vid armen
på domprosten, som särskilt kommit dit för att förrätta
akten. Fröken Sigrid såg hård och kall ut, där hon gick
på domprostens andra sida, åtminstone sade inspektorn
det, men det var kanske därför att fröken och han hade
haft en sammanstötning angående den kvantitet vin, som
inköpts till begravningen men på något underbart sätt
förminskats under tillfällig lagring i inspektorns källare
under en natt.
Efteråt hade Sigrid nästan inget minne av själva
begravningsdagen. Hon mindes bara, att där hållits vackra
tal vid faderns kista både av översten för regementet och
Gustaf Boström på Alby och att massor av människor,
som hon knappt kände, tryckt hennes hand, ja, ibland
omfamnat och kysst henne, där hon stod bredvid modern.
När den stora middagen var över — hennes nåd hade
mot Sigrids vilja drivit igenom att det efter begravningen
skulle hållas en middag — kände Sigrid hur benen
sviktade under henne. Hon hade varit i farten sedan
morgongryningen för att ordna och övervaka allt, och hon
kunde omöjligt förmå sig till att följa moderns
uppmaning att stanna och språka en stund om pappa, sedan
gästerna farit.
»Jag är så förfärligt trött, vet du, mamma, så jag måste
gå och lägga mig», sade hon, när hon kom in i modems
sängkammare.
»Jag förstår inte ungdomen nu för tiden», sade hennes
nåd. »Den duger ingenting till, orkar ingenting. Jag,
som haft så mycket att stå i hela dagen, känner mig icke
sömnig en gång och ändå hade jag landshövdingen på
ena sidan och generalen på den andra under middagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
