Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trästativ stod uppe på ett av skåpen och på det andra
satt en något ruggig, uppstoppad uv och glodde med ett
gult öga. Det andra hade tydligen fallit ur för länge
sedan, ty där satt en blåntott instoppad. Det var också en
vishetens symbol. På väggen mitt emot bokskåpen hängde
en karta över Bjurnäs på sextonhundratalet. Den var
roligt naiv i sin topografiska utstyrsel. På ömse sidor om
den hängde ett par stick av Suecia antiqua.
Biblioteket såg icke ut att begagnas ofta. Framme på
skrivbordet lågo visserligen en del papper och en
portfölj, men ändå verkade det hela fridfullt avsomnat, dött.
Erik gick fram till fönstret. Det var en gladare och
friskare syn. Där såg man ängar och gärden. På några
ställen plöjde man. Långt bort låg en sjö och där bakom
en kyrka. Rätt under fönstret fanns en rundel med grönt
och stamrosor, som nyligen tycktes ha rests upp, ty de
voro ännu utan blad.
Han hörde en dörr öppnas bakom sig och vände sig
om. Det var Sigrid, som kom. Han hade icke gjort upp
någon som helst plan hur han skulle börja eller tala.
Hans första impuls var att rusa bort till henne, ta henne
i famn och kyssa henne, men den förgick ögonblickligen.
Han tog ett steg framåt, så stannade han.
Den smärta, svartklädda gestalten borta vid dörren
föreföll honom så främmande. Han kände knappt igen
henne. Hon hade, tyckte han, blivit längre, rakare,
stelare. Hon bar icke huvudet på samma sätt som förr.
Kanske var det den höghalsade klänningen, som gjorde
det. Han hade aldrig sett henne annat än i mjuka, ljusa
blusar eller i urringade toaletter. Belysningen borta vid
dörren var icke så stark, men det föreföll honom som
om hon förlorat all sin friska .färg och blivit hemskt blek.
Det låg något stramt, otillgängligt över henne, där hon
fortfarande stod kvar borta vid dörren utan att säga
ett ord. Var hon förorättad därför att han vågat komma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
