- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
121

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Spring genast ned till Magnusson och säg till att han
spänner för kärran.» Ansiktet försvann. Strax efter löpte
en kvinnsperson ned till stallet.

»Du har god tid», sade Sigrid till Erik. »Tornklockan
går före.»

Han svarade icke, men tog upp sitt eget ur och såg
på det.

I samma ögonblick kom Eva ut på trappan.

»Fröken ropade?» Hon såg från den ena till den andra.
Vad de voro tysta.

»Är mamma uppe?» frågade Sigrid.

»Jaa då.» Rösten lät urskuldande. »Hennes nåd sitter
i salongen med tidningen, som vi nyss fick.»

»Så går vi väl upp i salongen», avgjorde Erik. »Såvida
hennes nåd tar emot.»

Han hade ett mycket förargligt sätt att säga hennes nåd.
Till och med Eva hörde det och undrade vad det var för
en man. Någon riktigt fin man var det icke, fast han var
fint klädd och allt nypressat. Doktor hade det stått på
kortet, som hon lämnat fröken. Vidare snäll såg han icke
ut. Åtminstone icke nu.

»Säg till mamma», uppmanade Sigrid. Hon trodde, att
hon därmed skulle få bort Eva för en stund, så att Sigrid
kunde få tala med Erik än en gång. Bara några ord.
Innan han skulle resa. Innan allt var slut. I sin förtvivlan
hade hon funnit ett halmstrå att rädda sig på innan hon
sjönk. Hon skulle fråga honom, om han icke skulle kunna
tänka sig att bli lantbrukare. Då kanske ...

Eva hade redan gått in. De andra följde henne.
Sigrid kunde icke förmå sig att fråga. Aldrig i världen skulle
han uppge det yrke, som han älskade så högt. Det tjänade
ingenting till att fråga. Hon gick före och han efter
uppför trappan. Ingen av dem sade något. Först när de
voro uppe i hallen, grepos de av samma tanke. Vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free