- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
123

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nerligt dum ut med sina överlägset kupiga ögonlock! Och
så pudrad hon var!

»Jag kan inte minnas, att Sigrid talat om — hur var
namnet ?»

»Jaså, Lindstål — jo, om doktor Lindstål förut...»

»Fröken har nog säkert gjort mig för stor ära genom
att kalla mig för god vän. Vi har träffats några gånger
i huvudstaden hos gemensamma bekanta, det är allt. Jag
var nedrest för en konsultation på ett ställe icke långt
härifrån, och så tänkte jag, att jag skulle ta mod till mig och
titta på Bjurnäs i förbifarten. Fröken Bjurcrona har
alltid prisat det som ett bland de vackraste ställena i
Sverige.»

Hennes nåd nickade belåtet. Förklaringen var
tillfredställande. Det var bara ett, som förvånade. Var
någon-städes kunde det vara sjukt?

»Vad var det för ställe doktorn var på — för
konsultation? Var det på någon av herrgårdarna?»

Sigrid kände det obehagligt, att han skulle behöva sitta
där och narras för hennes skull. Men det roade visst
honom, ty han log nästan, när han svarade.

»Nej, då. Det var på en liten bondgård icke långt från
station. Hennes nåd har nog inte ens hört namnet på
den. Jag skulle icke farit ned, om jag icke känt folket
sedan gammalt. Ännu mindre skulle jag djärvts tränga in
hit, om jag vetat...»

Han tystnade diskret och bockade lätt, där han satt.

»Ja, det var ett svårt slag för oss. Hade jag icke haft
Sigrid, vet jag icke hur jag skulle kunnat komma över det.
Hon har verkligen varit en ängel i dessa dagar.»

Hennes nåd klappade vänligt dotterns hand. Liknelsen
var välmenad, och i ögonblicket hade hennes nåd glömt
bort, att hon vid flerfaldiga tillfällen just de sista dagarna
tyckt, att Sigrid mer liknat en ängels motsats, när hon
predikat om att de måste spara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free